Äta människor? Del 2

För er som inte läste mitt förra inlägg gör det först, läs även kommentarerna på det. Inlägget finns här.

Mitt inlägg var mest en satir i andan av ”Ett anspråkslöst förslag”(eng. A Modest Proposal) en satirisk artikel skriven av Jonathan Swift 1729 i en engelsk tidning om hur man ska lösa svältproblemen på Irland. Ett anspråkslöst förslag för att hindra fattigas barn från att bli en börda för deras föräldrar eller landet och göra dem nyttiga för allmänheten. Jonathan Swifts förslag går ut på att de fattiga kan förbättra sin ekonomiska situation genom att sälja sina barn som delikatesser till rika människor. Swift för en omsorgsfull argumentation för sitt förslag, där han beskriver olika sätt att tillreda barnen och avvisar risken för att förslaget skulle leda till att Irland avfolkas. Skriften är sarkastisk och inte menad att tas på allvar. Dock missade många människor syftet med artikeln och Swift kritiserades skarpt för sitt inhumana förslag.

Det var i den andan inlägget var skrivit, men jag kryddade till det med att svara i kommentarer och på andra bloggar med samma anda. Mitt ingångsvärde i debatten är dels, till vilket pris vill vi i västvärden ha billigt kött. Ett annat ingångsvärde var, vad är vi människor kapabla till om vi inte begränsas av moral. Eller om vi måste ta ställning till överlevnad kontra moral.

Att man som i ” Ett anspråkslöst förslag” eller klassikern ”soylent green” hamnar i ett sånt läge att man kan lösa samhällsproblem genom att äta upp människor, skulle vi göra det och vart skulle gränsen gå. I filmen ”soylent green” är jorden grovt överbefolkad och havet är totalt utfiskat. För att föda befolkningen används då, av nöd och i hemlighet döda människor som föda.

Att vi inte är i ett sånt läge i vårt samhälle idag gör hela diskussionen helt absurd. Men i Jonathan Swift ”Ett anspråkslöst förslag” var läget ett annat och vissa övervägde säkert möjligheterna. I en framtida situation som i ”soylent green” skulle säkert tanken också väckas. Den moraliska gränsen för vad man gör för sin egen överlevnad är ganska tunn. I filmen ”alive” förskräckas de flesta åskådare av att de överlevande i en flygplansolycka tvingas äta de döda för att själva överleva. Att detta skulle ske i en större skala vid en global katastrof är oklart, men människor gör extrema saker för att överleva.

Den andra aspekten är vad vi väljer att blunda för när det gäller att få billigt kött på matbordet. Att regnskogen är på väg att helt utrotas pga av att vi vill ha billig biff på bordet eller att havet damsugs på allt levande och bestånd är på väg mot kollaps tänker folk ofta inte på. Men vart är vi på väg? Att föda en explosionsartad befolkningstillväxt kommer sätta än mer press på miljön och flytta de moraliska gränserna än längre. Vad är nästa steg på den vägen? Vad kommer vi tillåta oss göra föra att i panik föda befolkningen. Personligen tror jag att vi inte kommer stanna och tänka om förrän vi redan har förstört våra chanser till överlevnad i den stora skala som vi idag finns på planeten.

I media: Ab, SvD, Ex, SvD,

Bloggar: LITE SMÅPLOCK. David Gottlieb, Insiktslyftning, Gameover, kajraving, skogens drottning,